Veckan som gått var första jobbveckan efter semestern för både mig och Micke. Det har varit ok, även om det alltid tar ett tag innan man kommit in i vardagslunken och slutar tänka på hur skönt det hade varit att fortsätta ha semester i stället för att åka in till kontoret :-)
Vi har försökt att hålla tempot uppe med vårt papperssamlande trots jobb och har åstadkommit en del under veckan.
- kontakt med våra banker för att få intyg över banktillgångar. Åtminstone Swedbank var tillmötesgående och har utfärdat ett intyg enligt konstens alla regler. Återstår att se att Skandiabanken och SEB klarar av att göra detsamma.
- efterlysning av revisor för intyg över tillgångar (utöver bankmedel). Vi har fått några tips så förhoppningsvis kan vi lösa detta under veckan som kommer. Jag är dock lite osäker på exakt vilka underlag som revisorn behöver för att kunna skriva intyget och det oroar mig lite...
- kontakt med båda de kliniker som vi gjort IVF-behandlingar hos. De har lovat ordna intyg men frågan kvarstår hur lång tid det kommer att ta... Kanske en fördom, men läkare och administrativa uppgifter brukar ju inte vara en bra kombination.
- kontakt med flera vänner angående referensbreven, både de ordinarie referensbreven och de som ska visa vår anknytning till Polen (dvs att vi har polska släktingar och umgås med polska vänner)
- fotosession för det foto som ska sitta på framsidan av vår ansökan och som ska vara en porträttbild på oss båda tillsammans
- fotosession hemma för de ca 15 bilder som ska visa hur vi bor
Micke och jag i bilder
Vi har som sagt haft en liten fotosession hemma där vi poserat (finklädda och med skor på fötterna!) i lägenhetens olika rum. Instruktionerna vi fått är inte så utförliga, men det står att alla rum i lägenheten/huset man bor i ska vara med, liksom omgivningarna och kanske någon lekplats eller skola som barnet kommer vara på. Vi ska själva vara med på flera av bilderna.
Idag har jag suttit och gått igenom de foton vi tagit hittills och försökt att välja ut de bästa.
Men vad svårt det är!
Hur ska vi förmedla vilka vi är och hur vi har det hemma i 10-15 bilder? Och hur får man in lite naturlighet och spontanitet i bilderna samtidigt som man försöker undvika allt som skulle kunna uppfattas som stötande/fel.
Jag tog t ex på mig en kjol och en ärmlös blus. Jag tyckte själv att jag var fin, lagom uppklädd och relativt "formell". Men när jag nu tittar på bilderna så undrar jag om jag kan uppfattas som för lättklädd :-o Bara ben och armar, viss urringning - mycket hud helt enkelt. Vi får kanske köra en repris på några av bilderna, denna gång med sedesamt långärmat!
Karin
Man kan bli nojjig för det där med bilder. Och nöjet tar aldrig slut. Jag gissar att ni, liksom vi, också ska skicka ett antal återrapporter. Vi har klarat av två av fyra och varje gång vånadas vi över vilka bilder vi ska välja.
SvaraRaderaHur många referensbrev behöver ni?
Ja, det kommer bli en del återrapporter, närmare bestämt två rapporter per år under de första tre åren och därefter en rapport per år tills dess barnet fyllt sju år... Men den dagen den sorgen :-)
SvaraRaderaVi behöver tre referensbrev. Vi hade ju två till utredningen, men vi kan bara använda den ena eftersom Polen inte vill att referenserna ska vara nära familj (typ syskon). Sen behöver vi även referenser på vår polska anknytning. Det är lite luddigt där, men jag tror att de bara ska intyga att det finns koppling/umgänge. Inte mer än så.