Jag har egentligen inte tid att skriva just nu. För mycket att göra på jobbet, konferens i två dagar, hemmet i akut behov av städning och så dessa förbenade papper.
Men jag tänker att jag kanske kan skriva av mig lite av frustrationen så kan jag vara produktiv sedan. Vad tror ni om det?
Jag vill inte ondgöra mig alltför mycket över vår läkare för han verkar åtminstone vilja hjälpa oss, men det är ändå rätt sanslöst att det kan bli så fel.
För säkert minst en vecka sedan, jag har inte exakt datum, så var Micke i kontakt med läkaren och förklarade vad vi var ute efter. För att det skulle bli rätt och vara så smärtfritt som möjligt så skrev Micke dessutom ett mycket utförligt mejl med instruktioner. Han förklarade att vi behövde samma blankett som tidigare fast nu ifylld på dator, inte handskriven. Något som vi själva kunde förbereda så att det bara var att kontrollera och skriva på. Vidare att vi behövde ett separat intyg för HIV-testet (trots att det finns med på själva läkarintyget - nyss nämnda blankett). Ett per person. Slutligen ett intyg för vår psykiska hälsa, ett gemensamt intyg för oss båda. Dessutom sedvanlig instruktion om blått bläck osv.
Efter att ha legat på lite så fick vi slutligen en tid i går morse för att träffa läkaren. Vi gick återigen igenom exakt vad det var vi behövde. Han förklarade att han skulle ordna detta under dagen så att vi sedan kunde komma förbi och hämta upp de färdiga dokumenten.
Det fanns inte tid igår, men idag hämtade Micke papprena.
Tada, trumvirvel....
Mitt läkarintyg var underskrivet med svart bläck inte blått.
Vi fick ett gemensamt intyg för HIV, trots att vi skulle ha varsitt.
Intyget om psykisk hälsa var rena rappakaljan, inte en fullständig läsbar mening i sikte.
Bara att göra om alltihop alltså.
Bankintygen är också rena soppan. En bank av tre har lyckats förse oss med ett intyg på korrekt sätt. Hej och hå.
Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar