29 december 2013

Gott gammalt år!

Det är en förmån att känna att man lämnar ett riktigt gott år bakom sig (en skön omväxling mot den långa period då jag enbart kände lättnad över att ännu ett tungt år var till ända) och 2013 har absolut varit mitt bästa år på mycket länge, ja, faktiskt mitt bästa någonsin. Det var året då vår underbara, efterlängtade dotter föddes!

Hon kom i mars efter en ganska odramatisk förlossning. Med henne kom solen :-) Och nu menar jag rent bokstavligt, för jag behöver väl inte ta till klyschor om vilken solstråle hon är i vårt liv! Sällan har vi haft en så fin vår, följt av en så fantastisk sommar som aldrig riktigt ville ta slut.

I detta vackra väder har jag varit föräldraledig och kunnat följa Pyrets utveckling från dag till dag. Hon har visat sig vara en nyfiken, social och matglad person som redan har en mycket bestämd vilja. För tillfället är det roligast att:
  • bli hissad upp i luften och "tappad" ner mot golvet - ju mer sug i magen desto bättre verkar det som :-)
  • resa sig mot allt som går att resa sig mot
  • få mamma och pappa att gå dubbelvikta så att man kan hålla dem i händerna och öva på att gå
  • bli buren till allt man pekar på - för att undersöka de spännande saker som inte kan nås från golvet
  • vända, vrida, banka, pilla, riva... 
  • sitta i famnen och lyssna på saga, men helst bläddra själv och byta bok ungefär var femte sekund
  • vara i centrum för allas uppmärksamhet, förutom i enstaka fall då det finns någon läskig människa som man blir rädd för
Vi verkar ha haft några trogna besökare på den här bloggen - tack till er som kommenterade och gratulerade vid vårt inlägg om barnbesked - och jag har lite dåligt samvete över att vi inte har berättat mer om hur det har gått. Nu har ni i alla fall fått en kort uppdatering om vårt nya liv som föräldrar.

Jag hoppas innerligt att ni som kanske väntar på barnbesked eller befinner er tidigare i processen får ett 2014 som leder er ett eller flera steg närmare ert barn!

Gott Nytt År

Karin

1 april 2013

Målgång och startlinje

I början av mars hände äntligen det vi väntat på och sett fram emot så länge. Vi blev äntligen föräldrar till en liten dotter. Även om Karins graviditet var högst påtaglig, speciellt mot slutet, så är det först nu, när vi sitter här med ett litet knyte i famnen som vi verkligen vågar tro på att vi äntligen gått i mål. I alla fall när det gäller att bli föräldrar - för det är ju samtidigt startlinjen för en helt ny vardag. Vardagen som familj med en ny familjemedlem som kräver närhet, uppmärksamhet och hjälp.

Micke

29 november 2012

Barnbesked

Några av er har undrat hur det går för oss eftersom vi inte skrivit på länge. I somras firade bloggen ett år och i oktober var det ett år sedan våra papper skickades ner till Polen. Om man ska tro på uppgifterna om 12-24 månaders väntetid i Polen borde det alltså dra ihop sig till vår efterlängtade adoption snart.

Vi är dock vana vid att saker inte alltid går som vi tänkt oss. Efter flera års oförklarlig barnlöshet hade vi helt lämnat tanken på biologiska barn bakom oss. Över två års praktisk och mental förberedelse skulle så småningom leda till att vi äntligen skulle bli föräldrar till ett barn. Ett barn som behöver oss. Ett barn som när detta skrivs förmodligen redan finns där ute någonstans. Ett barn som dock kommer att få andra föräldrar än oss.

Det som har hänt är att vi fått vårt barnbesked - men inte riktigt så som det var planerat. Vi har mot alla odds blivit gravida.

Vi kan själva inte riktigt förstå att det är sant. Några som läser detta kommer säkert att tänka att när vi väl slutade att försöka och släppte tankarna på biologiska barn så gick allt i lås. Planeterna hamnade i rätt läge. Hissen gick till slut hela vägen upp.

Rent statistiskt sett finns inget som helst stöd för att det skulle bli lättare att bli med barn när man inte försöker lika mycket. Det är bara att just de fall där man försökt länge och lyckas först när man gett upp är något så ovanligt att man gärna berättar om det - och så framstår det som vanligare än det är. Nu sällar vi oss också till den skaran: par som blivit gravida först när de släppt tanken på att bli biologiska färäldrar. I vårt fall  var det för över två år sedan, så att det skulle gå lätt bara för att man har gett upp den biologiska vägen gäller i alla fall inte oss - även om vi till slut lyckades just den vägen.

Det här innebär att vi har avbrutit den adoptionsprocess som engagerat oss så mycket de senaste åren. Vi är självklart jättelyckliga över det här - det ligger nära till hands att kalla det för ett mirakel.

Kram till er alla som följer vår blog!

Karin och Micke

19 november 2012

Lästips: Portade från bebisklubben

Hanna Mellin skriver i Dagens Nyheter om ofrivillig barnlöshet, känslor, att berätta eller inte - och reflekterar över omgivningens reaktioner.

Själva hoppas vi ganska snart att komma med lite nya besked till er som följer vår blogg.

Karin & Micke

7 juli 2012

Bloggen fyller ett år

När vi bläddrade bland våra tidigare inlägg såg vi att det idag är precis ett år sedan vi skrev det första inlägget i bloggen. Tiden har gått fort, även om väntan känns oändlig.

Nu börjar vi också vår semester - kanske den sista sommarsemestern utan barn. Vi hoppas i alla fall på det. Ska vi passa på att göra sådant vi inte lika lätt kommer att kunna göra med barn i framtiden? Förmodligen kommer vi på vad vi skulle ha gjort när vi väl har barn - och det oavsett vad vi gör nu. Några planerade kortare resor i och utanför Sverige står på agendan - och några helt oplanerade veckor. Kanske en sista minutenresa eller några dagar i sommarstugan. Vi får väl satsa på ett stort antal sovmorgonar eftersom det verkar vara något som står högt upp på många småbarnsföräldrars önskelista.

En trevlig sommar önskar vi alla er som följer vår för tillfället sporadiskt uppdaterade blogg!

Karin & Micke