Det är ganska stor sannolikhet att vårt barn redan finns.
Vi har ett så kallat ålderslöst medgivande vilket innebär att socialtjänsten inte kan neka oss ett visst barn baserat på dess ålder. Tidigare skrevs en högsta ålder in i själva beslutet, men reglerna/riktlinjerna har ändrats. Nu finns det i vårt fall en formulering i medgivanderapporten om att vi diskuterat ett litet barn, upp till tre år, men det finns inget formellt hinder mot att vi tar emot ett äldre barn.
Det vi själva är inställda på är att det antagligen blir ett barn i 2-3-årsåldern. Med en väntetid i landet på ca 2 år så är det som sagt ganska troligt att vår dotter eller son redan finns...
Det är en väldigt svår tanke att greppa.
Den känsla som överväldigar mig när jag tänker för mycket på detta är att jag måste hämta honom/henne NU. Att det inte är ok att ett barn ska behöva vara på barnhem eller hos biologiska föräldrar som inte klarar att uppfylla dess behov, när vi finns här, redo, väntande, längtande. Varje dag som ett barn inte får all den kärlek och omvårdnad som det behöver är en tragedi.
Samtidigt vet ju mitt rationella jag att det inte går att skynda på en process av det här livsavgörande slaget. Det får ju inte gå fel.
Karin
jag försåt hur du känner, det känns så ofattbart att våra blivande barn finns där ute och väntar på oss. eller kanske blir till i detta nu för vår del, vi har precis påbörjat vår process. Vi funderar också på ett östeuropeiskt land.
SvaraRaderaHej ekke. Kul att du hittat hit och att ni också är på gång med adoption och kanske från ett östeuropeiskt land. Lycka till!
SvaraRadera